Lars-Åke Janzon

"Bevara Beckholmens blomster" skrev Per Sigurd Lindberg i Svensk Botanisk Tidskrift 1995. Det påståendet är sannolikt relevant även i nuläget, men för att undersöka om förutsättningarna fortfarande finns så besökte jag tillsammans med Torgny Görsun Beckholmen den 2 oktober 2009.
Under några timmar gick han och jag kors och tvärs över ön. Den sena årstiden medförde att vi såg ytterst få blommande växter. Däremot fanns spår av överblommade växter, likaväl som vi hittade växtrosetter som skall slå ut i full blom nästa år. Enligt Lindberg (1995) finns det cirka 130 vilda och naturaliserade kärlväxter på ön. Under Torgnys och min vandring fann vi drygt hälften av dessa arter, vilket var mer än jag förväntat mig. Några av de rariteter som Linberg nämner hittade vi inte, men de växterna har blommat över för länge sedan och inga spår finns heller kvar av dem. Däremot hittade vi malörtsambrosia (Ambrosia artemisiifolia), som ursprungligen är en Nordamerikansk växt, men som finns ganska sällsynt numera i södra Sverige. Den arten hittade inte Lindberg.
Beckholmen är främst känd för sina ruderatväxter, bland annat beroende på att ön är den äldsta barlastplatsen i Stockholm. Ruderatväxter kallas sådana växter som gärna finns där marken och dess naturliga flora störts av människor och deras hantering. Som barlastplats har Beckholmen tjänat ut, men mänga växtfröer kan ligga länge i marken, och när man rumsterar om i markskiktet så kan fröna helt plötsligt gro och nya växter kan hittas. Förutsättningarna att hitta nya växter är fortfarande goda eftersom Beckholmens skeppsområde är sandigt, stenigt, skräpigt, skrotigt och torrt. Det är därför viktigt att inga vägar permanentas utan att det får fortsätta att vara sandigt och torrt så att markskiktet kan fortsätta att röras om.
Möjligen är Beckholmen Sveriges mest orörda barlastplats med Sveriges bäst bevarade barlastflora. Med tanke på vad Torgny och jag såg under vår vandring går det redan nu att påstå att en förnyad inventering av Beckholmens växtvärld vore önskvärd. Än bättre underlag för en sådan framställan går att ge efter en vandring på ön under våren och försommaren nästa år. Många ruderatväxter är nämligen ettåriga och brukar därför blomma ganska tidigt på året för att undvika konkurrens med de fleråriga arterna.
Slutsats: Beckholmen bör inventeras på sina växter.

Några trevliga växter som Lindberg hittade (och som hoppeligen finns kvar):
Knippnejlika, Dianthus armeria
Tysk fingerört, Potentilla thuringiaca
Finsk fingerört, P. intermedia
Styv fingerört, P. recta

Litteratur:
Lindberg, P. S. 1995. Bevara Beckholmens blomster. - Svensk Bot. Tidskr., 11-18.